Jonathan Blow hade en vision. Han hade en berättelse han ville dela med världen, en saga som slutligen nådde sin publik efter 180 tusen spenderade dollar och tre års utveckling. Det här är berättelsen om Braid.
Du spelar Tim, en slipsnisse i kostym plågad av personliga demoner som ger sig ut för att finna sina drömmars prinsessa, för att av någon anledning få förlåtelse för ett misstag han tidigare begått. Man kan följa berättelsen genom att läsa Tims olika tankar som finns nedskrivna i böcker placerade inför varje bana. Förutom dessa böcker finns det inga cutscenes, animationer eller dylikt för att beskriva vad som händer eller vad som hänt. Vad som är bra med detta är att man som spelare kan, precis som med en bra bok, tyda berättelsen som denne själv vill.Spelet är en renodlad 2d-plattformare, där det gäller att komma från punkt A till punkt B. För att klara banorna gäller det att förstå och bemästra varje av de sex världars "tidsuppfattning".
Tim kan nämligen manipulera tid och rum så som han själv vill.
Genom att hålla in X på handkontrollen spolas tiden tillbaka, och därmed allt man gjort - misstag eller framsteg, försvinner som om inget har hänt.
Olika världar har olika pussel baserade på tid - i ena världen går tiden framåt, i en annan värld går tiden fram och tillbaka som om man drog i en spelande vinylskiva, medan vissa saker i en tredje värld inte alls påverkas av Tims tidsmanipulering.Spelet är relativt lätt att ta sig igenom, men för att få hela upplevelsen gäller det att samla alla pusselbitar som ligger utspridda på banorna - vilket inte alltid är en lätt uppgift.
Vissa pussel kan verka omöjliga till en början, men när man tittar lite noggrannare så upptäcker man att de flesta problem kan lösas på ett logiskt - och ibland ett inte alls lika fullt logiskt - sätt. När man lyckats lösa en värld, lagt ihop pusselbitarna till en full bild och det där härliga achievement-plinget ljudar så översköljs man av en härlig känsla som för stunden säger en att man är världens smartaste. Och så påbörjar man nästa värld.
Spelet är designmässigt en enda lång tribut till Super Mario Bros. - här finns allt från goombas i form av typ humanoida igelkottar, gröna rör med piraya-blommor, eller andra tydliga vinkningar som till exempel en bana som är uppbyggt som första nivån i Donkey Kong. Det är som en enda lång Shiggy-lovefest!Braid är ett djupt (djupt som i, "whoa, man - that's deeeep") spel som i det närmaste kan beskrivas som konst. Allt från grafik, design och ljud är så smakfullt ihopsnickrat att det är nästan svårt att förstå att spelet är sammansatt av endast en handfull människor. Alla kommer inte att förstå Braid. Andra kommer kanske till och med att hata det.
Men det är personer som inte kan uppskatta spel som konstform.
Eller spel över huvud taget.
+PLUS: Pusslen samt allt det estetiska som de kommer paketerade i.
-MINUS: Kort, aningen dyrt för ett XBL-spel (dock billigt med tanke på vad man för för 120 spänn) och ibland lite väl mycket text (som är ruggigt svårläst på SDTV).
